Berättelsen börjar...

Jag ser en stad i ruiner. Ett flertal människor svävar i luften och bilarna likaså. Vägarna är helt i kras och jag kan se flera höghus stupandes nedåt i bakgrunden. Det är helt kaos och jag befinner mig på en kulle och iakttar från distans. Det här händer i stadens mitt och jag kan se ett svagt och ljusblått ljus i centrum av alltihop. Det kan vara därifrån som energin kommer från. Jag kan inte bestämma mig om människorna faller eller svävar. Sprickan i mitten är en spricka som leder hela vägen till jordens mittpunkt och den släpper ut jordens gravitation. Paniken stiger mer och mer och jag kan höra hundratals olika ljud. Människors panikartade skrik, krasandet av bilar som återigen landar på marken, byggnader som kollapsar, asfalten från vägarna som slits isär, vattnet från bäcken bredvid mig som skvalpar runt lite här och lite där. Mitt i all denna kaos märker jag att allt sakta dras in mot strålen i mitten som strimlar isär allt som kommer i dens väg. Inom kort är allting över.